Tero Hollanti

Författare

Om mig

Jag har nyligen påbörjat min författar karriär och givit ut en bok på svenska. centret baserar sig på en tidstypisk berättelse om en samling ungdomar och udda personer. För att få allting att stämma rakt av har jag skrivit ner en del notiser och post it lappar. Äntligen kunde boken ges ut och jag har forskat en del runt ämnet. Eftersom det tog hela min lediga tid fick jag en väldigt förvånat svar "har du skrivit en bok? När?" Jag är som vanligt alltid upptagen med annat också. Men karaktärerna växte fram och ibland anar man en sammankoppling. Jag bor för tillfället utanföt Lindesberg i örebro län.Har skrivit tidigare och gör gärna längre berättelser eller dikter till och med sånger ibland! Tero Hollanti. Författare.

Talk

Det är förstås bara ett steg närmare en lösning på boken, jag hoppas att den ger bra respons och att det blir en lyckad sådan. Ni får gärna tycka till om boken och ställa frågor. Jag är oftast ute online och arbetar så det är lika skönt för mig och få läsa vad ni tycker! Tack! Hälsningar Tero Hollanti.

smakprov ur centret.

2 Gården låg belägen under bruna husknutar och likadana trä färgade bruna väggar, fönsterna var låga och hade luckor på utsidan, de var i vilket fall som helst aldrig öppna. Det blänkte av eftermiddags sol över glasrutorna och bakom taket låg tunn rök av välbekant frän trä doft. Himlen var mörk orange och i bakgrunden, utöver den vältrimmade gräsmattan låg skog och åter skog. En havsbris kunde avslöja att det inte var på inlandet, någon form av skärgård var det dock inte. Måsarna svävade över luften och någonstans kunde man höra tärnorna med sitt besynnerliga läte. En vik låg alldeles bakom skogen och skar in med sina runda stenar. En flagga satt i topp och i bakgrunden av den stilla brisen kunde man höra skratt från tv n. Det virvlade av bingo bollar och en telefon ringde oavbrutet ¨riiiing¨. Någonstans hörde man en kvinnoröst skratta och vaka av och an i det stora envånings huset. Rabatterna var fyllda av tulpaner och gröna bladväxter. Men oavbrutet fortsatte telefonen ringa och kvinnan bytte tonläge och hastade fram till telefonen. Hon var lång och blond, kurvigt formad och lyssnade till namnet Jane. Det docklika ansiktet grimaserade lite och hon ställde ned luren på bordet. Snart skrattade hon igen och hon var inte äldre än kanske 22. Någonstans hördes en mansröst och det var farbrodern, Jane använde det tilltalsnamnet och även om det nu inte varit längre än till nästa rum, än ut i trädgården där hon nu fäste blicken och vinkade. Mannen kom fram i köket och gick fram till fönstret han stelnade inte till utan gick till dörren och fram till stentrappan som var en granit sort och välvde upp under ett mindre tak. Det var tjocka stammar som höll taket på plats och även de var färgade i brun trä färg. ”Bingo” hördes det från tv n och det var i ett glädjerop från publik, man applåderade. Jane gick ut på trappen, < In med dig. Sade farbrodern som var en glasögon prydd medelålderns man i sina bästa år. Tjock men inte allt för kraftig med en välformad näsa och utmanande blåa ögon. Jane kastade en blick med sina gröna ögon och smet in bakom farbrodern in i huset. Tydligen hade han märkt en tunt slimmad man som hasade sig fram. Ansiktet var tunt och grinade sömnigt, med svåra hudsprickor och grönblåa blodådror i ansiktet, nästan svarta och ögonen blickade tomma ut i gränslandet, där skärs elden färgat dem kalla odödligt vakande och helt orörliga. Den gulnande ögonvitan låste sin blick i farbrodern och han ryggade plötsligt bakåt....